Aktuellt

Dåligt EU-samarbete hotar fri rörlighet

april 17, 2012

Alla vill samarbeta nordiskt, men i verkligheten väljer de nordiska länderna ofta olika vägar när det gäller EU-lagstiftning. I vissa tillfällen har detta varit direkt skadligt för den fria rörligheten mellan våra länder.

Det nordiska EU-samarbetet borde successivt övergå mot ett mer målmedvetet samarbete som bygger på gemensam politisk beredning. Målet bör vara att de nordiska länderna kommer fram till en gemensam ståndpunkt, även i frågor där länderna som princip är av olika åsikt. Det gäller inte enbart de tre nordiska länderna som är medlemmar av EU: kring 75 – 80 procent av EU:s lagstiftning tillämpas även av Norge och Island via EES-avtalet.

Nordiska rådet följer kontinuerligt upp EU:s dagordning och plockar potentiella nordiska samarbetsteman. Denna beredning kan utvidgas och förstärkas.

Hittills har Nordiska rådet kommit fram till en gemensam ståndpunkt när det gäller reformer av EU:s jordbrukspolitik, fiskepolitik och konsumentpolitik. I innovations-och forskningspolitik hör de nordiska länderna till den absoluta europeiska toppen. Detta faktum borde utnyttjas när EU:s gemensamma politik på området utformas. Utöver dessa är åtminstone energi, klimat, miljö samt exempelvis gruv- och skogsindustrin områden inom vilka de nordiska länderna skulle kunna sträva efter gemensamma riktlinjer.

Nordiska rådets styrka är att man självständigt kan välja vilka områden man ska behandla. I det avseendet skiljer sig rådet på ett avgörande sätt till exempel från Europaparlamentet. Nordiska rådet kan på kort varsel ta upp ett aktuellt ämne, kartlägga de nationella ståndpunkterna och rekommendera gemensamma åtgärder. När den är som bäst fungerar verksamheten snabbt och föregripande.

På Mittengruppens initiativ får Nordiska rådet en årlig redogörelse från regeringarna över EU-samarbetet för det kommande året. Den första nordiska EU-redogörelsen får vi i höst i samband med Nordiska rådets 60-årsjubileumssession Helsingfors.

Den utveckling som oroar oss mest just nu är att det varken finns kunnande eller politisk vilja i de nordiska länderna att tillämpa ny EU-lagstiftning så att den inte skapar hinder mot fri rörlighet mellan våra länder. Detta tar vi upp i en parlamentarisk debatt om de så kallade gränshinder som äger rum i samtliga fem nordiska parlament i april. I riksdagen blir detta den 25 april.

Simo Rundgren ordförande, Finlands delegation, i Nordiska rådet

Åsa Torstensson, Sverige

Bertel Haarder, Danmark

Rigmor Andersen Eide, Norge

Siv Friðleifsdóttir Island

 

Samtliga är riksdagsledamöter och medlemmar av Mittengruppen i Nordiska rådet

Artikeln publicerades i Hufvudstadsbladet den 17 april 2012